tisdag 18 februari 2014

Herpeseksem

Vet inte hur jag ska börja... En sak som är säker är att man aldrig vet hur den här resan utan kortison kommer gå. För 1,5 vecka sen kände jag mig ganska normal, full av energi och med en hud som såg helt ok ut. 
Nu sitter jag hemma med ett öga som inte vill öppnas och är fullt av gul sörja. När jag försökte öppna ögat imorse lossnade en stor del av ögonfransarna, inte skönt alls. Jag var hemma även igår och satt på soffan hela dagen, somnade mitt på dagen och sov ca 10 timmar inatt! Började misstänka att något var på gång för jag brukar aldrig sova så mycket. 

När jag vaknade imorse kände jag den där stickande känslan i ansiktet som jag kännt så många gånger förut och som jag fasar för. Väl framför spegeln så kunde jag se dom, de små herpesblåsorna. Ansiktet har även svullnat upp och kliar fruktansvärt. 
Som tur är har jag min medicin hemma så det borde inte bli så allvarligt den här gången. Herpeseksem ser ut som finnar som i mitt fall bara sitter i ansiktet. De kliar, sticker och gör ont. Tillslut spricker dem och man får sårskorpor istället. Jag har tidigare varit inlagd på sjukhus för det här då det har gått för långt och hela ansiktet varit täckt. Det kan vara livshotande om man inte får hjälp då det är ett virus som kan vandra upp i hjärnan. Tror bara att det är personer med atopisk hud som kan få det.

En annan sak som är tillbaka är den äckliga kroppslukten och sår som ozar på kroppen, inte lika farligt som sist men fortfarande riktigt jobbigt. Jag väntade på att det här skulle komma men det känns som ett sånt nedslag när man fått smaka på att leva "normalt" ett tag.
Nu försöker jag bara äta och dricka så bra saker som möjligt. Försöker äta mat som verkar inflammationshämmande. Jag hoppas hoppas att det här inte blir så långvarigt!!

Glöm in att kolla in ITSANs hemsida och forum för att ta reda på mer om kortisonberoende. Vet inte vad jag skulle göra utan forumet dagar som dessa!

5 kommentarer:

  1. Usch å fy, jag lider verkligen med dig :(
    Du är superstarksom klarar av detta! Hoppas verkligen inte du behöver åka in på sjukhuset...
    Bara att maila om du vill skriva av dig.
    Sköt om dig!!

    SvaraRadera
  2. Jag har läst igenom hela din blogg nu och tycker att du är fantastiskt stark! Ge inte upp! Du har kommit så långt och jag är helt säker på att du kommer kunna leva ett normalt liv framöver. Du verkar ha så mycket fint i ditt liv annars, vänner, familj, pojkvän och ett helt underbart driv och viljestyrka. Fokusera på det!
    Jag har i ca 2 månader haft ett mindre eksem i nacken. Dragit mig länge för att gå till vårdcentralen men efter ett tag var det ohållbart för att det gjorde så ont. Läkaren tittade knappt på eksemet utan sa bara att det är sånt vissa får och man vet inte varför. "Antagligen kommer det komma tillbaka, bara så du vet".. Jaha tänkte jag och gick hem med Elocon utskrivet. Nu 3 veckor senare och ett eksem som bara känns bättre precis när jag tagit på salvan tittade min mamma i nacken på mig när hon var på besök (ingen utbildning alls inom vården) . Hon säger att det ser ut som jag har eksem precis där min krage på jackan nuddar huden, går och kollar min jacka och ser att det är kemtvätt på den och den är vintage. Hon tror att den för länge sedan blivit behandlat med något ämne som inte är bra att ha direkt på huden. Nu 3 dagar senare utan salva och utan jacka börjar det läcka.
    Vad jag vill komma med det här är vad sjukt det är att en läkare inte kan tänka längre än att skriva ut stark kortisonlösning till patienter. Min mamma kunde komma på detta på 5min och en läkare kan inte tänka så långt efter ca 10 års utbildning. Tragiskt.
    Mitt "eksem" har skapat både ångest och tårar av smärta. Mitt " eksem" var litet och kan inte mäta sig med dina, men jag kan få ett litet hum om hur du kan känna dig. Du är otroligt stark och jag ska fortsätta följa din resa! Du kommer att klara det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack anonym!! Det betyder jättemycket att få höra det där!! Man vänjer sig liksom att kämpa med det här, det blir en vardag av det. Därför är det fint att bli påmind om vilken strid man faktiskt går igenom.
      Det är skrämmande att höra att du fick elocon utskrivet så lätt, som räknas som en medelstark salva. Som du säger, med all den utbildningen de har och fortfarande inte kunna se längre än att man ska "dämpa" symtomen och inte gå till botten med problemet. Som homeopaten sa till mig, många av de äldre hudläkarna skickar sina patienter till henne för att de inser att de inte har kunskap som sträcker sig längre än till att bara se till huden.
      Skönt att du slapp fortsätta med salvan och att kroppen fick läka själv! Jag har en bra dag, huden känns mjuk och normal på stora delar av kroppen. Det är dagar som den här som gör att man orkar fortsätta och inser att man går åt rätt håll.
      Tack för allt pepp!!

      Radera
  3. Hallå Filippa!
    Hur mår du? Hur går det för dig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Johanna!
      Det kommer ett långt inlägg ikväll med uppdatering!
      Hoppas allt är bra med dig!

      Radera