torsdag 13 mars 2014

5 månader- uppenbarelsen!

Oj vad tiden går! Det är alltså nu 5 månader sen jag slutade använda kortison och drygt en månad helt utan miniderm och andra apotekskrämer.Om en månad når jag första riktmärket, ett halvår! Då blir det fira av (även fast varje dag är en seger i sig).

Vad har hänt då... Jo en hel del. Herpeseksemet försvann och läkte rekordfort.Efter det försökte jag undvika att smörja in mig så mycket det gick. Klarade inte mer än 2 dagar helt utan mina oljor men jag klarar mig ganska bra med att bara smörja in de värsta områdena 2 ggr per dag. Huden bakom benen och på låren har börjat läka ihop jättebra. Huden på armarna och ryggen är fortfarande riktigt torr och kliig men mycket starkare. Jag har lite rivmärken kvar men det är efter kraftiga kliattacker på nätterna. Ansiktet är även det mindre svullet och torrt än tidigare. Bilder kommer!

Lyckades vinna en tävling på en blogg om rawfood för några veckor sen, just på grund av min historia med huden och hur jag försöker använda superfoods för att läka. Jag vann en bok som heter Supermat av en norsk som heter John Opsahl och sen även lite olika gröna pulver. Har inte hunnit fördjupa mig i boken men det jag hunnit läsa är väldigt intressant. Tänk att man kunde få någon nytta av den här hudskiten!

Det har varit mycket jobb senaste månaden. Jag har känt länge att jag behöver en paus och sitter och tittar på resor till solen, vågar inte riktigt boka än då jag inte vet hur huden ska reagera. I helgen var jag och åkte längdskidor i Järvsö, vilket var helt magiskt! Att andas frisk luft, komma ut på stora vita vyer och bara njuta av stillheten, som jag har längtat! Lyckades till och med klämma in en liten afterskifylla, vilket kändes otroligt befriande. Jag har varit i princip nykterist det senaste halvåret och varit så strikt och tråkig. Det var skönt att släppa på allt för en kväll! Var lite rädd att huden skulle go bananas dagen efter men det var helt ok! Kul hade jag :)

Jag har funderat mycket på det där med hur kosten påverkar min hud. Det finns inget som jag direkt känner gör det sämre. Visst jag undviker chili, rödvin och stor mängder kött, kaffe och mjölkprodukter. Men om jag ska vara ärlig har jag inte känt mig så mycket sämre av att äta det. När jag tänker tillbaka på de stunder jag varit som bäst i huden så har det varit perioder när jag inte funderat över vad jag ätit eller druckigt. Jag var som allra bäst för några år sedan då jag skulle åka till Kanada. Även under tiden där, som var fylld av mycket fest och lite sömn, var huden nästintill felfri, något som är väldigt sällsynt i min hudhistoria.

Vad är då uppenbarelsen? Jo, jag träffade en homeopat igår, samma som jag pratat lite med för några månader sen. Nu hade jag bokat en timmes konsultation på Inspirapraktiken där jag fick fylla i ett långt formulär en vecka innan med frågor om allt möjligt om min kropp och välmående. Ganska snabbt konstaterade hon att jag hade någon sorts nedsättning på mina njurar, inget allvarligt men att de inte renade blodet så bra som möjligt. För det föreslog hon en rad olika åtgärder men försökte inte pracka på mig massa saker. Jag fick en lista med örter m.m. som jag kunde ta hem och titta på och fundera över om jag ville skaffa. Det viktigaste punkterna var dock:
-Att hitta en rytm i livet 
Jag jobbar 5-7 dagar i veckan, ofta långa dagar, börjar olika tider, går och lägger mig olika tider.... Ja det är inte mycket i mitt liv som är regelbundet.
-Undvika stress och hitta tid för meditation, yoga, avslappning och vila
Något jag verkligen försökt med men inte lyckats få till en rutin på.
-Försöka ta reda på vad jag vill i livet
Hon tyckte att det verkade som att jag hade en stark inre längtan, en längtan till en annan plats och ett annat liv, utan att jag egentligen sagt något som kunde få henne att tro det.

Den sista punkten var riktigt tuff att höra. Jag ringde mamma direkt efter mötet, med gråten i halsen och berättade vad homeopaten sa om min längtan bort.
"Ja det vet vi ju alla att du har"
Jag ska förklara... Redan när jag var en liten bebis sa mamma att jag hela tiden verkade vilja växa och bli stor snabbt, en sorts otålighet. Eksemen började också här. 
Sen spolar vi fram till tonåren... Jag drömde om ett liv utomlands, kunde aldrig tänka mig att bo kvar i Sverige. Efter gymnasiet åker jag upp och jobbar i svenska fjällen. Blir kär i livet där uppe och i en kille från orten. Under kommande år reser vi runt och bor tillsammans i Norge, alperna och Sydamerika. Någonstans under resandets gång växte drömmen om Vancouver, Kanada. Några år senare kommer det perfekta tillfället att åka dit tillsammans med en god vän. Vi bokar och går och längtar i över ett halvår. Huden har aldrig varit så bra som då. Väl där upplever jag de lyckligaste stunderna i mitt liv. Huden fortsätter att vara eksemfri i ytterliggare ett år. Sen åker jag hem. Huden blir gradvis sämre. Längtan tillbaka växer sig allt starkare. I tre år har jag nu gått och kämpat för att inte låta längtan ta överhanden. Sen fick jag höra det där. Svårt att förklara känslan men jag var helt slut igår för att min hjärna gick på högvarv efter det mötet.

Hursomhelst, hon tyckte inte att det var så viktigt vad jag åt, utan att jag mer ska satsa på att hjälpa njurarna och de andra punkterna. Det känns skönt att släppa lite på tyglarna anågende kosten, även fast jag fortfarande villl äta bra. 
Sen sist men inte minst fick jag en FANTASTISK olja, ren arganolja från Marocko. Helt klart det bästa jag prövat hittills!

Det blev ett långt inlägg. Min hjärna har fått jobba hårt även idag och jag försöker komma fram till vad jag vill. Förstår om det hela låter lite flummigt, jag kan bara inte förklara det bättre.