Ett stort beslut

Efter en nästintill sömnlös natt vaknade jag upp till ett stadigt regn på en jämngrå himmel. Jag kände mig låg, riktigt låg. En snabb titt i spegeln och jag kunde konstatera att kinderna börjat krackelera och ena ögat var rött och kladdigt av inflammation. Kroppen såg lite bättre ut men kändes svettig och pirrande under huden. Framför datorn försökte jag hitta tröst på ITSAN- forumet.

Det gick ganska snart upp för mig att jag måste stanna hemma från jobbet, inte en dag i taget utan kanske veckor, månader i sträck. Jag kände mig lättad över beslutet men samtidigt orolig över hur det skulle gå ekonomiskt. Ena sidan av mig sa "äsch det är bara ett jobb, hälsan går först" medan andra halvan av mig bröt ihop i tårar av att det gått så långt. Jag älskar mitt jobb, mina kunder, mina kollegor och det jag gör. Att jobba med hälsa är väldigt givande men otroligt jobbigt när man inte känner att ens egen hälsa är i schack. Mitt i krokodiltårarna vaknade min sambo upp och gav mig en tröstande kram och påminde mig vad som är viktigast. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom och resten av min familj och vänner.

Att ta beslutet att sluta med kortison är ett stort beslut! Speciellt om du som jag använt kortison under större delen av ditt liv eller kanske tagit kortisonsprutor och tabletter. 
Du behöver stort stöd känslomässigt och även ekonomiskt till en viss del. Det kan ta upp till flera år att bli fri från symptomen. Under den tiden kan man vänta sig biverkningar som:

• Eksemutbrott över hela kroppen (inte bara där du använt krämen)
• Flagande hud som lossnar varje dag
• Extrem hetta i huden 
• Svettningar som luktar fruktansvärt
• För att nästa sekund skaka av kyla
• Sömnsvårigheter eller insomnia
• Huvudvärk och suddig syn
• Håravfall
• Ödem
• Förstoppning
• Nedstämdhet och depression
• Känslan av att något river huden inifrån
•  Svullna ögon

Och listan fortsätter. Jag har inte råkat ut för allt det här, än, men det mesta. Varför ska man då gå igenom de här hemska biverkningarna undrar du? Använder man kortison för sina eksem och bara upplever en tillfällig förbättring har man troligtvis blivit beroende. Då kommer du behöva starkare krämer nästa gång för att hålla problemen under kontroll. Och sen starkare, och starkare... Ja du förstår. Huden är vårt största organ. Kortison hindrar huden att fungera som den ska och dödar våra celler, blodkärl och receptorerna mellan cellerna. Huden vet inte hur den ska "agera" som hud längre och kvar har vi ett stort skadat organ. Läs mer här. 
 Belöningen? En "normal" hud som inte kliar, inte får eksemutslag och inte är beroende av en viss typ av salva eller kräm. För en person som aldrig haft problem med sin hud kanske det är svårt att förstå hur fantastisk den belöningen skulle vara.


Jag kommer börja lägga ut bilder snart, det tar emot men jag vet att det kanske kan hjälpa andra. Känslan av att vi är många med samma besvär både tröstar mig och gör mig vansinnigt förbannad på läkare och läkemedelsindustrin.